Historien bakom det Nordiska Museet

Nordiska museet är belägen i Djurgården, en ö i centrala Stockholm, som är ägnad åt kulturell historia från 1500-talet. Museet grundades 1873 av Artur Hazelius, som även grundade Skansen, var länge en del av museet, tills institutionerna blev självständiga 1963.

Museet kallades från början Skandinavisk-etnografiska samlingen fram till 1880 då museet fick sitt nuvarande namn Nordiska Museet. För det Nordiska museet så köpte Hazelius, med hjälp av donationer, föremål som möbler, kläder, leksaker med mera från Nordens alla länder. Han var främst intresserad av att köpa prylar från bönder, men började sedan att samla på förmål som speglar och storstadslivsstilar. För Skansen så samlade han ihop byggnader och farm gårdar.

photo © 2011 Rob Pongsajapan , Flickr

Även om projektet inte fick omedelbar hjälp från regeringen som han hade hoppats på så fick han iallafall ett enormt stöd i form av donationer. Riksdagen tog beslutet år 1891 att börja finansiera museet, och dubblade summan år 1900.

Den nuvarande byggnaden, designad av Isak Gustaf Clason, blev färdig 1907. Från början var den avsedd att bli ett nationellt monument. Det var dock bara halvfärdig för Stockholmsutställningen 1897, och den blev aldrig färdig i den omfattning som ursprungligen planerats. Den skulle ha varit tre gånger större än den faktiska storleken. De blev inspirerade av den danska renässansarkitekturen. Kärnan i de katedralliknande byggnaderna har en stor hall som går genom alla våningarna upp till taket och domineras av den enorma skulpturen av Gustav Vasa. Tegel och granit användes för väggar, medan betong användes för taket.